Leroy Anderson


Biografi
Priser och utmärkelser
Vidare läsning
Kronologi
Verkliste
Publicerad Musik
Discografi
Bibliografi

Leroy Anderson
Amerikansk dirigent och kompositör av lätt konsertmusik.  1908 - 1975

 

Svenska föräldrar

Leroy Anderson föddes den 29 juni 1908 i Cambridge, Massachusetts.  Hans föräldrar var svenska utvandrare som hade kommit till Förenta Staterna som barn.  De bodde på 269 Norfolk Street i Cambridge.  Hans far, Bror Anton Anderson, kom från Övarp, Norra Strö, nära Kristianstad i Skåne.  Han jobbade som posttjänsteman på postkontoret vid Central Square och spelade mandolin.  Hans mor, Anna Margareta (Jonsson) Anderson kom från Stockholm.  Hon var organist vid den svenska missionskyrkan, Swedish Evangelical Mission Church, i Cambridge.  När Leroy var ett år flyttade de till 12 Chatham Street.  Det har skrivits att "den Bostonförorten skulle förbli Andersons värld under de kommande tre decennierna".

B.A. Anderson family
Brewer and Anna
Anderson Family

Anderson bodde med sina föräldrar och sin bror på 12 Chatham Street från 1909 till 1936 då han flyttade till New York City, men han hälsade ofta på i föräldrahemmet på 12 Chatham Street i Cambridge.  Det var där han arrangerade många musikalmelodier från Broadway för Arthur Fiedler och orkestern Boston Pops och där komponerade han även sin Irish Suite på elva dagar.

Leroy sa ofta att han fick all sin utbildning på samma gata, på Broadway i Cambridge.  Han gick på Harvard Grammar School i korsningen Harvard Street och Broadway och sedan på Cambridge High and Latin School (som numera heter Cambridge Rindge and Latin School).  1919 började han ta pianolektioner och studera musik vid New England Conservatory of Music.  Han komponerade och orkestrerade studentsången för sin årskurs på high school.  Han dirigerade sedan orkestern vid Cambridge High and Latin School då den framfördes vid examensceremonin 1925.  När han gick på high school fick han en trombon av sin far så att han skulle kunna sitta längst fram och spela i storbandet på Harvard University, där han hade blivit antagen som elev.

 

1926-1930 Åren på Harvard

Leroy Anderson + Harvard University Band
Leroy Anderson and
Harvard University Band

Vid Harvard studerade Leroy musikteori under Walter Spalding, kontrapunkt under Edward Ballantine, kanon och fuga under William C. Hellman, samt orkestrering under Edward B. Hill och Walter Piston.  Han tog sin grundexamen 'med berföm godkänd' från Harvard 1929 (B.A. Summa Cum Laude).  Han blev invald i Phi Beta Kappa, en studentförening för elever med höga betyg.  Han erhöll sin magisterexamen vid Harvard 1930 efter att ha studerat kompositionsteori under Walter Piston och Georges Enesco, orgel under Henry Gideon från Temple Israel Synagogue, samt kontrabas under Gaston Dufresne från Bostons symfoniorkester.

Han fortsatte sina studier vid Harvard under det tidiga trettiotalet och påbörjade en doktorsavhandling i tyska och skandinaviska språk (svenska, danska, norska, isländska och fornnordiska) medan han arbetade som musikhandledare vid Radcliffe College.  Leroy var en skicklig lingvist och förutom svenska och engelska, som han växt upp med, behärskade han så småningom danska, norska, isländska, tyska, franska, italienska och portugisiska.  Osäker på om en musikkarriär vore säker planerade Anderson en framtid som språklärare.  Han sökte jobb som språklärare på en privatskola i Pennsylvania och fick jobbet.  I sista stund beslutade han sig dock för att ge musiken en chans och tackade nej till anställningen i Pennsylvania.  Detta var ett av Andersons viktigaste beslut.

 

1931-1939 Arrangör för Boston Pops

Då Anderson var magisterkandidat vid Harvard fick han ansvaret som dirigent för Harvard University Band och skrev många fyndiga arrangemang för bandet.  Hans skicklighet kom till Arthur Fiedlers kännedom och Fiedler var dirigent för orkestern Boston Pops.  Det första arrangemanget Anderson gjorde för Fiedler var ett potpurri på Harvardmelodier, Harvard Fantasy, som han skrev 1936.  Två år senare, 1938, uruppförde Boston Pops Leroy Andersons första verk komponerat för dem, Jazz Pizzicato.  Den blev genast en succé.  Fiedler uppmuntrade Anderson att fortsätta komponera orkesterverk. 1939 skrev Leroy Jazz Legato, vilken var följd av en serie nu berömda små musikstycken.  Boston Pops under ledning av Arthur Fiedler uruppförde och spelade in många av dessa kompositioner.  Leroy och hans bror Russell spelade under trettiotalet även i flera populära dansorkestrar som underhöll på rederiet Skandinavian Linje atlantkryssare mellan New York och Oslo.

 

1940-1945 Andra världskriget - militär underrättelsetjänst

Eleanor + Leroy Anderson
Eleanor + Leroy Anderson
October 31, 1942

Då andra världskriget började blev Leroy inkallad till tjänst i den amerikanska armén, vilken drog fördel av hans goda språkkunskaper.  Innan han 1942 blev strategiskt flyttad till Island med sitt förband så gifte han sig med Eleanor Firke.  På Island tjänstgjörde han som översättare och tolk för amerikanska arméns underrättelsetjänst.  Efter att ha blivit befordrad till kapten, och medan han var placerad vid Pentagon som chef för underrättelsetjänstens skandinaviska avdelning, skrev han The Syncopated Clock.  Han var fortfarande i militär tjänst då han dirigerade Boston Pops i premiären av The Syncopated Clock och Promenade.  Medan Andersons bodde i Arlington, Virginia, föddes deras första barn, dottern Jane.  Leroy blev erbjuden jobbet som USAs militärattaché i Sverige, men han tackade nej efter att ha bestämt att fortsättningsvis koncentrera sig p  musikkarriären, i synnerhet som kompositör. 1945 befriades han från aktiv tjänst i armén och familjen flyttade till New York City.  Sonen Eric föddes där.

 

1946-1952 Internationell framgång

Former Leroy Anderson Home, 132 Painter Hill Road, Woodbury, Connecticut
Former Anderson Home
1948 - 1953

Andersons tillbringade sommaren 1946 på Painter Hill i Woodbury, Connecticut.  Det var här han under en värmebölja komponerade Sleigh Ride.  Två år senare slog sig familjen permanent ner i Woodbury där sönerna Rolf och Kurt föddes i början på 1950-talet.  1953 flyttade familjen in i sitt nya hem vid Grassy Hill i Woodbury.  Leroy Anderson skrev under åren där många av sina mest älskade kompositioner, bland dem Blue Tango, The Typewriter, Serenata, Belle of the Ball, Bugler's Holiday och Forgotten Dreams.

 

Leroy Anderson House
Leroy Anderson House
1953
National Register of
Historic Places

Arthur Fiedler fortsatte att uruppföra Leroys verk till 1950, bland dem Sleigh Ride, Fiddle-Faddle och Trumpeter's Lullaby.  Leroy dirigerade själv sina kompositioner, bland dem Belle of the Ball, Blue Tango, Bugler's Holiday, Forgotten Dreams, Horse and Buggy, Plink, Plank, Plunk!, Serenata, The Typewriter och Waltzing Cat, då de första gången spelades in av Decca Records.  Det var hans egen inspelning av Blue Tango som kom överst på topplistan The Hit Parade 1952.  Leroy Andersons musik växte i popularitet och spred sig snabbt runt jorden.  1952 hade Leroy etablerat sig som den mest främträdande amerikanska kompositören av lätt konsertmusik.

 

1953-1959 Pianokonsert och Musikteater

Även om Leroy främst skapade lätt konsertmusik så experimenterade han även med längre och mer komplicerade musikformer i sitt mest ambitiösa verk, Konsert i C-dur för piano och orkester.  Det uruppfördes 1954 med Anderson som dirigent och Eugene List som solist och mottogs med blandad kritik.  Anderson drog tillbaka kompositionen med syfte att omarbeta den.  Han kommenterade senare detta med att han ansåg att verket hade stora möjligheter men att det kunde bli förbättrat.  Trots att han aldrig fick tillfälle att göra de planerade förändringarna så utgav hans familj verket oreviderat efter hans död 1988.  Konsert i C-dur framförs nu årligen runt om i världen vid flera tillfällen.

"Concerto in C for Piano and Orchestra"
   Complete reference    
          [ sample audio file ]   
Audio sample from beginning
of all 3 movements
by Leroy Anderson

 

Anderson försökte sig även på musikteater.  Hans enda musikal, Goldilocks, skrev han tillsammans med Walter och Jean Kerr.  Den hade premiär i New York City den 11 oktober 1958 och medan kritikerna ansåg att historien var tunn så fick Andersons musik fin kritik.

    [ sample audio file ]   
Audio sample of Anderson
   recording from "Goldilocks"   

 

1960-1969 TV och gästdirigering

music conductor Leroy Anderson
Conducting in rehearsal for concert

Genom åren har Leroys stycken använts som signaturmelodier på både radio och TV. I början av 50-talet valde CBS att använda The Syncopated Clock som signatur till sitt då nya program "The Late Show", vilket de fortsatte med i 25 år. För många TV-tittare var Plink, Plank, Plunk! känd som signaturen till tävlingsprogrammet "The Game Show", och The Typewriter har varit en favorit för många radioproduktioner av olika karaktär.

Under 60-talet tog Leroy ofta med sig sin familj till New York för att se Broadwaymusikaler och för att återse sevärdheter och miljöer han och hans fru lärt känna medan de bodde i New York.  Sommaren 1968 vistades familjen i Europa.  Leroy Anderson hade alltid känt sig hemma i Europa och ville dela med sig av sina erfarenheter med barnen.  Hemma i Woodbury var familjen medlemmar i församlingen St. Paul's Episcopal Church some de regelbundet besökte.  Leroy Anderson inbjöds som gästdirigent för orkestrar över hela USA, i Canada och i Sverige.  I slutet på 60-talet var Anderson styrelsemedlem för New Haven and Hartford Symphonies och han var även tillförordnad chef för Waterbury Symphony Orchestra.

 

1970-1975 Erkännande

Leroy Anderson -Evening at Pops
"Evening at Pops"
WGBH-TV Boston

Boston Pops gav 1972 ett tribut till Leroy Anderson med en TV-konsert som sändes över hela USA.  Leroy framträdde i programmet och dirigerade även ett stycke.  Det var, som han sade till sin fru Eleanor, "den viktigaste kvällen i mitt liv".  Leroy återvände följande år till Cambridge för att dirigera orkestern vid Cambridge Rindge and Latin School.  Anderson fortsatte att komponera och dirigera sin musik över hela Nordamerika till han avled i cancer 1975.

 

1976-2006 Utmärkelser

Leroy Anderson Square
Cambridge,
Massachusetts

Året efter sin död, 1976, fick Leroy Anderson sin stjärna på Hollywood Walk of Fame, 1620 Vine Street, för allt han bidragit med i inspelningsbranschen.  Woodbury Lions Club byggde 1986 en musikpaviljong på Woodburys North Green, gav den till staden Woodbury och dedikerade den till Leroy Anderson.  1988 valdes Leroy Anderson postumt in i Songwriters Hall of Fame.

Harvard University hedrade 1995 Leroy Anderson genom att ge det nya bandcentret namnet Anderson Band Center.  Den 31 maj 2003 beslutade borgmästaren i Cambridge, Michael Sullivan, och Cambridge Kommunfullmäktige att dedicera gatukorsningen mellan Chatham och Crawford Streets som Leroy Anderson-torget.  Leroy Andersons grav finns på den nya, norra kyrkogården i Woodbury, New North Cemetery.

 

2007-2009 Leroy Andersons 100-års jubileum

Leroy Anderson
Kristianstad firar
Leroy Anderson

Under hundraårsjubiléet av Leroy Andersons födelse gav orkestrar över hela världen konserter där de hedrade Leroy Andersons minne och det musikaliska arvet efter kompositören.  Dirigenten Leonard Slatkin har spelat in samtliga musikverk komponerade av Leroy Anderson med BBC:s konsertorkester och dessa har givits ut på fem CD:ar av Naxos Records.  I september 2006 gav Kultur ut en DVD med den biografiska filmen "Once Upon a Sleigh Ride" plus extra material som inte fanns med på den ursprungliga versionen.  I samarbete med Yale University har Anderson-familjen skapat en omfattande utställning om kompositörens liv och musik som visas i bibiliotek och på museum över hela landet.

 

Arvet efter Leroy Anderson

Leroy Andersons musik är fast förankrad i den amerikanska populärkulturen och är uppskattad av miljoner av människor över hela världen.  Nyinspelningar av hans musik sker fortlöpande och hans musik uppförs i konserter av musiker ur olika genre och med olika bakgrund.  Bland dem kan nämnas symfoniorkestrar, blåsorkestrar, storband, marcherande band, klassiska och jazz ensembler, vokalister i många olika stilar, virtuoser på nästan varje instrument samt musikelever i alla åldrar.

Andersons musik används ofta för att underhålla besökande dignitärer i Vita Huset men även för att hälsa amerikanska presidenter välkomna då de är på statsbesök utomlands.  Musiken hörs ofta som bakgrundsmusik i reklaminslag på radio och TV och som signaturmelodier kommer Andersons musik att behålla sin igenkännlighet och populäritet även för kommande generationer.  John Williams, kompositör och hedersdirigent för Boston Pops, har sagt att trots att 50 år gått sedan Anderson skrev många av sina kompositioner "förblir Andersons musik lika ung och fräsch som den dagen den komponerades".

Nästan 30 år efter Leroy Andersons död har hans musik en tidlös kvalitet.  "Det är svårt att förstå att någon faktiskt skrev Sleigh Ride", säger en lyssnare och fortsätter: "Det är som om den bara kom genom luften.  Sleigh Ride är en av de där musikstyckena som verkar ha funnits jämt, som en underbar del av vardagen."  Man kan säkert hävda att i varje ögonblick någonstans i världen spelar eller lyssnar någon på musik av Leroy Anderson.

Anderson erkände under sina sista år att musiken han komponerat fått en egen identitet och populäritet som överträffade hans egen berömmelse som kompositör.  Vid det tillfället hade han antagligen rätt.  Under senare år har emellertid medvetenheten om Leroy Anderson dramatiskt ökat.  Det beror på nya inspelningar av hans musik, nyutgivningar av Andersons originalinspelningar på CD, många konserter då hans verk uppförs, ett TV-program om honom med miljöner tittare som PBS sedan 1999 sänder årligen i USA, en bok om kompositören, samt denna hemsida.

-Leroy Andersons familj;   Översättning:  Charlotte Jalkeus Anderson



 

  Till toppen

Priser och utmärkelser

 

 

  Till toppen

Vidare läsning om Leroy Anderson

Webkållor  [leroyandersonfoundation.org]


på Engelska:  

på Svenska:  

 

  Till toppen

 

LEROY ANDERSON

Kronologi

Datum: Händlese

1908: 29 juni, föddes i Cambridge, Massachusetts att första generationens svenska föräldrar (far från Övarp och mor från Stockholm).

1919: Började piano och musik studier vid New England Conservatory of Music (Ny England Musikskola).

1925: Komponerad, iscensatta och dirigerade Cambridge High and Latin (Cambridge Högskola)orkester i klassen sång för hans gradering, trädde Harvard Universitet, studerade harmoni med Walter Spalding, kontrapunkt med Edward Ballantine, kanon och fuga med William C. Heilman, och orkestreringen med Edward B. Hill och Walter Piston.

1926: Spelade trombon, Harvard Universitetets Orkester (genom 1929).

1929: Tilldelad B.A. Magna cum laude i musik från Harvard Universitet, vald till Phi Beta Kappa, fortsatte i Forskarskolan, studerade komposition med Walter Piston och Georges Enesco, studerade orgel med Henry Gideon och kontrabas med Gaston Dufresne i Boston Symfoni Orkester.

1930: Belönad med en masterexamen i musik (M.A.) från Harvard Universitet, var tutor, Musikskola, Radcliffe Universitet, fortsatte i Forskarskolan med studier i tyska och skandinaviska språk - Svenska, Danska, Norska, Isländska och Fornnordiska (genom 1934).

1931: Dirigent, Harvard Universitets Orkester (Harvard University Band) (genom 1935).

1936: Ordnas och bedrivas Harvard Fantasy, en blandning av Harvard låtar, hans första arrangemang för Boston Pops Orkester; flyttade till New York City.

1938: Jazz pizzicato premiär av Arthur Fiedler och Boston Pops Orkester.

1942: Gift Eleanor Firke; trädde US Army, serveras i Island som översättare och tolk, senare utsedd som chef för Scandinaviskt Delningen, Militär Intelligensjänst, Pentagon, Washington, DC släppts som kapten 1946.

1945: Ledda Boston Pops Orkester i uruppföranden av Promenade och Syncopated Clock.

1946: Orchestrator och arrangören för Boston Pops Orkester (genom 1950).

1949: Flyttade till Woodbury med hustru och barn.

1950: Första inspelningssession för Decca Records, inspelad eget verk, ofta i sina första föreställningar, fram till 1962.

1952: Inkomna guld rekord för miljoner försäljningen av hans inspelning av Blue Tango.

1954: Dirigerade sin musik med Boston Pops Orkester, och andra orkestrar i USA, Kanada och Sverige (genom 1974).

1958: Goldilocks, hans enda musikaliska, öppnades den 11 oktober i New York City.

1975: Den 18 maj dog i Woodbury, Connecticut.

1988: Invald postumt till Songwriters Hall of Fame..

1995: Harvard Universitet namngivna nya band fjärdedelar Anderson Band Center för att hedra Leroy Anderson.

2003: Leroy Anderson Square dedikerade till kompositörens barndomshem - 12 Chatham Street - i Cambridge, Massachusetts.

2012: National Park Serice namngivna Leroy Anderson House i Woodbury, Connecticut till National Register of Historic Places.

 

  Till toppen

Verkliste

Orkesterverk

Orkester arrangemang

Musikteater

Vokal

Orgel

Andra verk

 

  Till toppen

Publicerad Musik (Samlade verk)

 

  Till toppen

Discografi

The following is a selected discography of original recordings by Leroy Anderson.  They were released from 1958 to 1962 on 33 1/3 rpm discs and on digitally remastered compact discs released posthumously.  78 rpm & 45 rpm discs from 1945-1962 and releases of identical recordings on different labels in U.K., Germany, New Zealand and elsewhere are not listed.

  1. Leroy Anderson's Irish Suite (Decca DL 4050; 1952)
  2. Leroy Anderson conducts Blue Tango and other Favorites (Decca DL 8121; 1958)
  3. A Christmas Festival (Decca DL 78925 (s); 1959)
  4. Leroy Anderson Conducts Leroy Anderson (Decca DL 78865 (s); 1959)
  5. Leroy Anderson Conducts His Music (Decca DL 78954 (s); 1960)
  6. The New Music of Leroy Anderson (Decca DL 74335 (s); 1962)
  7. The Leroy Anderson Collection (Digitally remastered from original Decca analog recordings) (MCA Classics MCAD2-9815-A&B; 1988)
  8. The Best of Leroy Anderson: Sleigh Ride (Digitally remastered from original Decca analog master recordings) (MCA Classics MCAD -11710; 1997)

 

  Till toppen

Bibliografi

Boker


Engelska

Tidskrift/Publikationer

Engelska

Svenska

Tyska